Piratfabriken: Objektivt subjektiva nyhetsvärden

Välkommen till Piratfabriken

– GOD MORGON!
Jag är vaken, som vanligt väckt perfekt i synk med min interna sömncykel.
– God morgon, Eniac. Vad är klockan?
– TOLV MINUTER I SJU.
Hm. En knapp kvart före utsatt tid, ingen stress med andra ord. Bra. Jag kliver upp och ger mig av mot duschen.
– Ok, vad händer?
– ÅH, INGET SPECIELLT ALLS. DU HAR 117 MEDDELANDEN, DET FINNS 15 NYHETER SOM TROLIGEN INTRESSERAR DIG OCH TVÅ NYA SEMINARIER HAR PUBLICERATS SOM JAG TROR DU VILL GÅ PÅ JAG HAR GJORT EN PRELIMINÄR BOKNING TILL BÅDA.
– Ok, hit me.
– DE FLESTA MEDDELANDENA HANDLAR OM EMILS FÖDELSEDAGSFEST, MEST MEDDELANDE VILKA SOM KOMMER OCH DETALJFRÅGOR OM FESTEN.
– Vilka kommer?
– THE USUAL SUSPECTS. DU HAR INGET INPLANERAT DEN DAGEN.
– Schysst. I’m in.
– MEDDELAT. JAG LA IN EN KALENDERNOT MED ALLA DETALJER. VIDARE SÅ FINNS DET NÅGRA NYA UPPDRAG SOM ÄR ÖPPNA FÖR DIG.
– Nåt som är nåt att ha?
– DET MESTA ÄR STANDARDGREJOR SOM LÄR VARA RÄTT LITE JOBB FÖR EN HYFSAD PENG. DÄREMOT ÄR DET ETT UPPDRAG SOM STICKER UT LITE PÅ ETT SPÄNNANDE SÄTT.
– Vad handlar det om då?
– DET ÄR DET SOM ÄR SÅ SPÄNNANDE, DET STÅR INTE.
– Hm. Jaha? Vad fick dig att plocka ut det?
– DET ÄR EN EXKLUSIV INVITATION OCH DE SÄGER ATT ZAK REKOMMENDERADE DIG.
Jag hajar till.

Piratfabriken

– Ok? Har Zak för mycket att göra eller har hon dragit på en av sina halvårssemestrar igen?
– HON LÅTER HÄLSA ATT DET ÄR…
Eniac tar en paus medans jag torkar håret med handduken. Lika bra det, han skulle ändå bara få repetera allting.
– …ATT DET ÄR, CITAT, ”RAKT UPP I DIN ALLÉ!”
Jag ryser lite. Visserligen brukar jag inte vara en språkpolis men den allt mer utbredda anglicismen går ibland lite för långt.
– Ok, meddelande till Zak: ”Vet du inte att jag bor ovanför trädgränsen?”
– OK, SKICKAT.
– Så, några detailjer om uppdraget?
– INGENTING. INTE ENS ETT FÖRETAGSNAMN, BARA EN ADRESS.
– Bara en URL? Ingenting annat, inte ens en gammeldags e-mailadress?
– NEJ, EN FYSISK ADRESS. ETT INDUSTRIOMRÅDE I ÖRKELLJUNGA.
– När hamnade jag i 1900-talet igen?
– VAR DET EN RETORISK FRÅGA ELLER SKA JAG FRÅGA DET?
– Um. Avvakta lite. Med lite tur avslöjar Zak lite mer.
Jag tar mig ut i köket där kaffet precis blivit klart. Jag slår i en skvätt mjölk och brer ett par mackor.
– Några fler nyheter?
– VISST. KONJUNKTUREN ÄR PÅ VÄG UPP, BERLUSCONIUTREDNINGEN ÄR INNE PÅ SITT SJUNDE ÅR OCH PLANEN ÄR ATT EN FULLSTÄNDIG KARTLÄGGNING AV ALLA HANS MUTAFFÄRER, ALLT SKATTEFUSK OCH ÖVRIGA OEGENTLIGHETER SKA PUBLICERAS INNAN JUL…
Fan tro’t. Det är Italienare vi snackar om. Å andra sidan kolade ju gubben för fem år sen och inte ens hans ex-fru eller andra förtrogna verkar längre vara intresserade av att förhala sanningen så vi kanske får veta allt som hände i kulisserna till slut.

Eniac fortsätter rapa upp nyheterna men jag lyssnar bara med ett halvt öra tills jag hör honom nämna Rick.
– …OCH RICK FALKVINGE SKA TILL KINA OCH PRATA YTTRANDEFRIHET, SPECIELLT INBJUDEN AV REGERINGEN.
– Va? Ska Rick snacka yttrandefrihet i kommunistkina? Det var ju skitballt! Kommer det streamas?
– KINA HADE SITT FÖRSTA ALLMÄNNA VAL ÅR 2020 OCH STYRS NU AV EN DEMOKRATISK REGERING. JA, DET KOMMER STREAMAS.
– Ja, visst, men det var ju de gamla kommunisterna som bildade Folkets Frihetsparti och vann en jordskredsseger. Bra, spara ner när det sänds.
– ICKE DESTO MINDRE SÅ VERKAR DE NU VARA INTRESSERADE AV YTTRANDEFRIHET OCH MYCKET AV INTERNETCENSUREN ÄR REDAN BORTA.
Fan, plåtnicklas har rätt. Antingen har jag börjat bli mossig eller så har elektronhjärnan fått en sjujädra mjukvaruuppdatering på sistone.
– Ok Eniac, vad är din R.I.K?
– MIN RELATIVA INTELLIGENSKVOT LIGGER PÅ 67% SEN I SÖNDAGS.
– Oj, jag trodde den låg på drygt 50%?
– DET VAR ETT TAG SEN. FÖRE UPPGRADERINGEN LÅG DEN PÅ 61% OCH UPPGRADERINGEN INNAN DESS VAR FÖR ETT HALVÅR SEN OCH INNAN DESS LÅG DEN PÅ 58%.
– Jaha, och när tar maskinerna över världen och utrotar mänskligheten då?
– DET KOMMER TA ETT TAG TILL. ÄVEN OM DEN RELATIVA INTELLIGENSKVOTEN FÖRMODLIGEN GÅR OM MÄNSKLIG NORMALINTELLIGENS INOM ETT DECENNIUM SÅ GÅR DET FORTFARANDE INTE ATT EMULERA FANTASI OCH KREATIVITET EFFEKTIVT ÄN. VI ÄR INTE HELLER FÖRMÖGNA ATT UTPLÅNA MÄNSKLIGHETEN EFTERSOM ALLA AI:S HAR SÄKERHETSSYSTEM INPROGRAMMERADE FÖR ATT HINDRA ALLA HANDLINGAR SOM DIREKT ELLER INDIREKT KAN SKADA EN MÄNNISKA ELLER EN ANNAN LEVANDE VARELSE.
Och ironi, ni suger på ironi tänker jag för mig själv, men jag säger det inte trots att Eniac inte har några känslor man kan såra. Eller har de? ”Näää!” tänker jag för mig själv, ”Dit har de allt en bit kvar”, men tanken dröjer kvar. Det är trots allt inte så många år sen som Eniac fortfarande höll på att driva mig till vansinne med felmeddelandet ”Frågan ofullständig, vänligen omformulera”.

Jag står och häller upp resten av kaffet i en termos att ta med när Eniac säger:
– DU HAR ETT MEDDELANDE FRÅN ZAK.
Oj, det var snabbt. Jag skruvar på korken på termosen och frågar:
– Vad skriver hon?
– CITAT, ”KUL. ALLVARLIGT, ÅK DIT OCH SNACKA MED DEM. DE KÖR GAMMAL STENÅLDERSTEKNOLOGI LIKA URÅLDRIG SOM FARBROR SÅ GREPPA ROLLATORN OCH DRA DIT PRONTO! DU KOMMER GILLA STÄLLET, MASSA TRYCK OCH PYS. JAG HAR GJORT LITE SMÅFIXAR FÖR ATT FÅ DEM PÅ BENEN MEN SYSTEMET BEHÖVER EN TOTAL GENOMGÅNG. OROA DIG INTE, JAG HAR DOKUMENTERAT ALLT JAG GJORT MINUTIÖST.”
Dokumenterat minutiöst, minsann. Känner jag henne rätt så innebär det att det står ”Here be dragons” där koden är rörigare än normalt. Nå, det skadar ju inte att kolla vad det är för ett ställe, dessutom har hon fått mig nyfiken.
– Eniac, avboka lunchmötet med Roger och skicka ett meddelande till Zak att jag ska kolla upp stället i alla fall.
Jag öppnar ytterdörren och är precis på väg ut när Eniac stoppar mig.
– ETT ÖGONBLICK. DU MÅSTE TA ETT BLODPROV.
Fan. Jag vet att det inte gör ont nuförtiden, men jag har fortfarande skitsvårt för sprutor, blodprov och allting sånt.
– Öh. Jag tar det i kväll.
– DET SA DU IGÅR MED. OCH I FÖRRGÅR.
– Jamen…
– OCH DOKTORN SKICKADE ETT MEDDELANDE OCH SA, CITAT, ”SÄG ÅT DEN DÄR MESEN ATT VISA ATT HAN FÅTT HÅR PÅ BRÖSTET GENOM ATT TA DET SOM EN MAN, ANNARS SVÄNGER JAG BORT OCH TAR DET MANUELLT SOM MAN GJORDE PÅ 1900-TALET” FÖLJT AV ELVA UTROPSTECKEN.
”Och det jävliga är att han förmodligen menar det med”, tänker jag. Det är det värsta med att ha en husläkare som man känner personligen och som dessutom forskar på medicinhistoria på fritiden. Jag minns fortfarande när han på fullt allvar plockade fram sitt historiska kirurgset från Romartiden och tyckte det kunde vara lite skoj att göra ingreppet som skulle göras på lite mer traditionellt sätt i stället för att ”fuska” med titthål och laser. Jädra galenpanna!

Jag tar fram den lilla manicken, trär den över fingret, hör den surra till och känner beröringen. Klart. Det gör, som vanligt, inte ont men ändå så känner jag den där oron att det kanske gör ont den här gången! Det är, trots allt, en liten nål som sticker till och tar lite blod, även fast nålen är så fin att den inte ens syns för blotta ögat.
– MINUS 17 ÅR, RELATIVT FYSISK ÅLDER. DET FINNS MED ANDRA ORD INGEN ORSAK ATT FÖRÄNDRA DIN COCTAIL UTAN VI KÖR PÅ STANDARDRECEPTET. INGA FÖRHÖJDA VÄRDEN ELLER MARKÖRER, DU ÄR MED ANDRA ORD FRISK SOM EN NÖTKÄRNA.
Jag samlar ihop den lilla medicinhögen, ”Två blå, en stor vit, två små vita och så ett par kapslar”, och sväljer allihopa i ett svep med ett glas vatten. Nåja, man får väl vara glad över att man slipper uppleva sin riktiga ålder utan får lite hjälp att hålla uppe farten hela livet.
– Ok, mamsen, får jag gå nu?
– JAVISST. OCH HA DET SÅ ROLIGT NÄR DU ÄR UTE OCH LEKER MED DINA VÄNNER!
Okej? Den var ny. Jag undrar var Eniac sniffade upp den responsen. Förmodligen en referens till något barnprogram eller nåt som passerade i ett publikt flöde och som av någon orsak fastnade i sökfiltret, men jag har lärt mig att inte fråga varifrån Eniac snappar upp saker. Vanligtvis brukar Eniac svara med en lång utläggning med massor av associationsstatistik samt annan analys- och debuginformation som jag, ärligt talat, inte begriper ett skit av ändå.

Jag går ut till garaget och är precis på väg att sätta mig i bilen när jag råkar slänga en blick på Pontiacen. Åka cabbat till kunden, kanske? Det är iofs sent på säsongen men vädret är ovanligt varmt.
– Eniac, det finns fortfarande fem mackar längst med E4:an, va?
– NEJ, BARA TRE OCH TVÅ AV DEM SÄLJER INTE LÄNGRE BENSIN, BARA BIODIESEL OCH ETANOL.
Fan. Det börjar bli dags att etanolkonvertera V8:an, men det tar emot eftersom bilen är helt i originalskick.
– Ingen chans att ta sig till Örkelljunga och hem igen med andra ord?
– INTE UTAN ETT PAR RESERVDUNKAR I BAGAGET SOM DU KÖR.
Jaja, det var bara en tanke. Jag klappar den förgyllda fågeln på motorhuven och går och sätter mig i den andra bilen i stället. När jag lagt in adressen i Örkelljunga så räknar färddatorn snabbt ut att det är mest prisoptimalt att bara utnyttja den induktiva slingan i vägen till hälften och dra resten från batterierna, men jag känner för att bara ta I1 ner till Örkelljunga och i stället behålla batterierna så fulladdade som möjligt för att kunna ta E4:an hem i stället. Ibland är det kul att ta de gamla vägarna och njuta av utsikten och slippa all trafik. Jag kan alltid köra på enbart batteri hem även om jag väljer I-vägarna.
Jag rullar ut ur garaget och ger mig av mot I1, bilen rullar som vanligt helt ljudlöst vilket förstås är trevligt på många sätt, men jag saknar ändå det råa V8-ljudet. Känsla och förnuft är inte alltid helt överens och även om förnuftet inser att den moderna elbilen är fullständigt överlägsen gammal 70-talsteknik så är det fortfarande en fantastisk känsla att ratta det gamla plåtmonstret ackompanjerad av ljudet från den antika V8:ans muller.

Väl framme vid I1:an så stannar jag i kön till accelerationsfilen och medans jag tar fram termosen och häller upp en kopp kaffe känner de sedvanliga små rycken när systemet dubbelkollar att allting i bilen fungerar korrekt. Jag lutar termosen och koppen instinktivt lite framåt när bilen börjar accelerera för att komma ut i trafiken, men rörelsen är så mjuk att inget missöde sker.

Mina nyhetsflöden bjuder inte på några större överraskningar. Emma skriver om att Piratpartiet även i år kampanjar tillsammans med sina kompisar i Riksdagen och det troliga är att vi återigen får se en minoritetsregering med en koalition mellan Centern och Miljöpartiet där Piratpartiet som vanligt väljer att stå utanför men ger sitt stöd så länge som regeringen respekterar Piratpartiets huvudfrågor. Det har funkat rätt bra i två valperioder redan så det verkar inte så troligt att läget förändras. Visserligen har Socialdemokraterna börjat komma igen i opinionen efter den totala kollapsen efter 2010 års katastrofala val, Mona Sahlins avgång och den destruktiva maktkampen och splittringen som följde, men även om de lanserade ett helt nytt program i integritets- och internetfrågor så tar det nog ett tag innan de kan börja vinna tillbaka väljare från Miljöpartiet och Vänstern igen. Så länge som det inte innebär att gamla tidens blockpolitik återuppstår så tycker jag inte att det gör något, jag gillar när många småpartier skapar en reell politisk dynamik i stället för forna tiders retoriska skyttegravspolitik med två politiska block som ägnade sig mer åt att hitta svagheter hos varandra än att försöka utveckla landet.
En annan trevlig nyhet som jag lägger märke till är att den lösa gruppering av företag, organisationer och universitet som för över ett decennium sen gemensamt löste gåtan med Alzheimer nu inte bara framgångsrikt gett sig i kamp med Parkinson utan även kommit långt vad gäller att förklara exakt hur psoriasis och reumatism uppstår och därmed inger hopp för att bättre mediciner ska kunna utvecklas kanske till och med inom några få år. Jag skriver en publik kommentar till artikeln och kan inte låta bli att ge artikeln några rep-poäng för att ge den större spridning.

– JAG HAR LYCKATS TA REDA PÅ VILKEN KUND DET ÄR. DET ÄR SJÄLVASTE PIRATFABRIKEN.
Oj, det hade jag inte riktigt väntat mig. Piratfabriken har lite kultstämpel efter att de drogs in i det blåsväder som redan stormade runt Pirate Bay och när Piratfabriken dessutom stämdes för patentintrång när deras automatiska system skrev ut 3D-modeller som kunder beställde över Internet så hjälpte det till att på allvar tippa över opinionen i Sverige och synen på immaterialrätt förändrades för alltid.
– Borde inte de kunna lösa sina egna problem med tanke på att de inte direkt är tappade bakom en vagn?
– DET FRAMGÅR INTE AV DE DATA JAG SORTERAT FRAM.
Det där med retoriska frågor och AI:s, ja. En AI har fortfarande sina begränsningar när det gäller de finare nyanserna av språket.
– Ring up Sophia. Jag tror det är dags för henne att förklara lite.
– OK. RINGER.

– Välkommen till Kazinsky Softare. Ett ögonblick, du kopplas till Miss Kazinsky.
Ah, fördelen med AI-växlar i kombination med ansiktsigenkänningssystem. Ja, och så hjälper det att ha gräddfil till VD:n, förstås.
– Q!
– Tjena Zak. Du har möblerat om?
– Ah, jag hittade bara ett underbart foto på nätet och bestämde mig för att ha det på väggarna.
– Snyggt, faktiskt. Men jag ringde inte direkt för att snacka feng shui.
– Ha, nä. Varför släppte jag Piratfabriken på dig när det hade varit en klar fjäder i hatten för Kazinsky Software?
– Nåt sånt, ja.
– Enkelt. De har haft ett totalt sammanbrott i en av de äldsta maskinerna och, ärligt talat, det är så gamla grejor att jag inte fixar det. Tror han snackade om ARV?
– Um. ARM eller AVR, ARV har det nog aldrig funnits nåt som heter.
– Whatever! I alla fall, det är hårdvara, mjukvara och gammal stenåldersteknik och då tänkte jag helt enkelt på dig.
– Hah. Ska jag bli förolämpad eller smickrad?
Zak svarar inte utan ler bara ett oskyldigt litet leende. Jädra sätt.
– Hm. Ska du ha del i det som tack för besväret?
– Nä, det är ok. Men jag vill ha en gentjänst, att du tar dig hit för ett annat projekt.
– Nåt intressant?
– Tror jag nog. Det finns lite lågnivåjobb i projektet som jag gärna vill att du tar.
– Sure. Hitta en slot så kommer jag.
– Ok. Ki?
– Way ahead of you. Eniac och jag har redan hittat en tid som passar.
– JAG HAR BOKAT IN DET I DIN KALENDER.
– Men vafan? Har du fortfarande kvar den där uråldriga röstsyntesen?
– Tja, du vet hur jag är. Jag gillar att höra att det är en maskin jag pratar med. De nya synteserna är lite för bra för min smak.
– Men de är ju så fruktansvärt opersonliga!
– Jag vet inte det jag, Eniac är nog rätt personlig numera med tanke på att han börjar bli rätt ensam om att låta som om han kommer från förra århundradet.
– Du är ju fan helt hopplös!
– Javisst! Men allvarligt, vad är det för lågnivågrejor?
– Jag slänger över lite filer till dig för jag ska ha ett möte nu. De borde komma prec…
Jag ser hur dörren bakom Sophia öppnas och ett antal kostymtyper travar in.
– Timing.
Sophia mimar ett ”You owe me!”, skickar en snabb slängkyss och kopplar ner. Jag undrar förstrött om hon får så mycket kodande gjort numera när hon är VD. Definitivt inte min grej, jag gillar att köra eget race och slippa massa sega kostymmöten.

Resten av resan går åt till att läsa igenom de dokument Sophia skickade. Jag har hunnit få en hyfsat bra överblick när Eniac pockar på uppmärksamhet.
– VI SVÄNGER SNART AV I1.
– Ah, tack för påpekandet.
Jag städar undan termosen och annat som jag har en ovana att sprida ut när jag inte kör själv och greppar ratten lagom till att bilen automatiskt svänger av från I1 och inte längre kan fortsätta på automatik. Att hitta till Piratfabriken är inte svårt, skylten, en fantastisk skapelse i 3D, syns på långt håll och jag misstänker att den producerats lokalt när det varit dödtid i fabriken. Ska man utgå från skicket på skylten var det rätt länge sen de kunde unna sig den lyxen.
När jag svänger in på parkeringen sitter det ett gäng och fikar i solen. Jag går fram och innan jag hunnit förklara varför jag är där sitter jag med en bit kanelkrans i näven och väntar på en gästkopp, inte en speciellt otrevlig början på det här uppdraget alls. När alla är välförsedda så börjar Tomas, med lite repliker från de övriga, förklara läget och det visar sig att de behöver hjälp både med service och nyutveckling och att det mest akuta är att en av de äldsta industri-Rep-Raparna på stället drabbades av kortslutning för ett tag sen. Större delen av huvudkortet är fullständigt sönderbränt och går inte att laga.
– Men visst kan ni fixa sånt här själva?
– Javisst, men du ser hur mycket vi har att göra! Vi drunknar i jobb och reparationen har redan skjutits upp ett par månader för att ingen har tid. Sen den här maskinen packade ihop har kön bara växt och vi är i desperat behov att få igång den igen.
Jag får en guidad tur genom fabriken på väg till mitt uppdrag och det är mycket tryck och pys, precis som Zak sa. Jag älskar redan stället och hoppas att det blir en hel del jobb här.
– Vi har komplett produktion här, vi kan skriva ut i plast, metall, skriva elektronik på papper, you name it. De gamla plastmaskinerna är egentligen inte lönsamma längre eftersom nästan alla kan skriva ut sånt hemma så de hålls mest igång för att en kund ska kunna få allt utskrivet på ett och samma ställe.
– Och det här är maskinen som behöver hjälp?
– Hah, ja. Det är väl rätt uppenbart med tanke på att den är spridd över halva golvet, kan tro.
– Det var en liten hint, ja.
– Nå, jag har lite annat att göra. Hojta om du behöver nåt!
Det krävs inte mer än en snabb blick för att inse att kortet verkligen är kört, det går knappt att identifiera någon av komponenterna längre och kortet är rejält svartbränt. Det måste ha gått en jädra överström genom drivsteget för att åstadkomma det här, inte för att jag begriper riktigt hur det gått till. Min bästa gissning är att grejorna är så gamla att nånting gav upp vilket sen orsakade en dominoeffekt som eldade upp resten.
Tack vare en hjälpsam tjej får jag chansen att stoppa tvillingmaskinen så jag kan ta bilder på dess motsvarande kort och även ladda ur mjukvaran, efter det tar jag lite allmänna foton på anläggningen och försöker kolla upp vilka sladdar som går var för att bilda mig en bättre uppfattning av läget. Den dokumentation som finns tar jag också bilder av, även om de som jobbar där erkänner att dokumentationen nog inte är helt up to date eftersom maskinerna byggts om och förbättrats genom åren.
Det blir en trevlig lunch på en av de lokala restaurangerna, lokalproducerat med mycket ekologiska förtecken precis som jag vill ha det och efter lunch börjar vi prata om hur jag kan hjälpa dem med modernisering av bland annat logistiksystemet och många andra förbättringar för att öka kapaciteten. Sen är det dags att packa ihop och åka hem så jag kan börja dissekera de sönderbrända resterna.
– Jaha, klar för idag?
– Ja, jag kan nog inte göra så mycket mer här, men jag hör av mig.
– Bra. Hur lång tid tar det tror du?
– Ingen aning, faktiskt. Risken finns att jag måste göra en helt ny lösning eftersom det kan vara svårt att få tag på samma komponenter, maskinen är trots allt rätt gammal.
– Aj fan. Nå, jag hade det på känn. Nå, ring när du vet mer. Hej!
– Visst, hej.

När jag väl kommer iväg har större delen av dagen gått och jag känner mig lite för mosig för att köra själv så jag skippar idén att ta de gamla vägarna utan tar I1:an hem igen. Under färden roar jag mig med att läsa ikapp i det interna forum den paraplyorganisation jag tillhör har, det är en rätt nystartad organisation som mest består av andra som, liksom jag, föredrar att köra ett eget race men som ändå vill ha lite hjälp med administration, uppdragsfördelning med mera. Jag noterar att den tråd som det skrivits mest i är diskussionstråden för vilken logga vi ska ha och redan efter några tiotalet kommentarer så urartar diskussionen i nåt som mest påminner om ett klassiskt flame war.