Piraternas politiska paradigm

Politiska paradigm

Jag lyfte ögonen från läsplattan framför mig och tittade in i spegelbilden i hörnet på skärmen. Samma bild som ett hundratal statsvetarstudenter runtom i landet såg framför sig på sina datorer. Streamingtekniken hade verkligen inneburit en revolution för gästföreläsandet på universitetsnivå. När sedan den reformerade upphovsrätten möjliggjorde att allt utbildningsmaterial återanvändes och reproducerades i utbildningssyfte hade den verkliga boomen kommit. Nu, år 2022, handlade det inte längre så mycket om att ha den bästa tekniska plattformen. De var ändå alla öppna och studenterna kunde själva välja vilken de ville använda. Istället hade fokuset hamnat på att få tag på rätt gästföreläsare till kurserna för att interaktionen med studenterna skulle bli så givande som möjligt för de som streamade i realtid. I början hade givetvis högskolelärarkåren kritiserat utvecklingen. Men när de insett att det gav dem mer tid till forskning och personlig handledning av studenter på de avancerade nivåerna hade de snabbt omfamnat skiftet.

Politiska frågor

Ämnet för dagens föreläsning i politisk historia var uppkomsten och utvecklingen av den politiserade piratrörelsen, och det var inte första gången jag tillfrågats om att föreläsa om ämnet. Jag sneglade ner på mina stödpunkter som jag skrivit upp på en skrivplatta medan kursens handledare gjorde en kort introduktion till dagens föreläsning. Hon forskade på fokuspartier som kulturellt fenomen hade jag fått höra och vi hade träffats en hel del på olika nätkonferenser om politik de senaste åren. Det var den vägen jag hamnat som gästföreläsare. Plötsligt märkte jag tystnaden i rummets högtalare och insåg att ordet lämnats över till mig.

”Det piratparti som ni alla känner till idag måste förstås i sin historiska kontext” öppnade jag mitt anförande med och hoppades att jag den här gången skulle slippa förklara vad jag menade med historisk kontext. Jag sneglade på hörnet av skärmen där ikonen satt som indikerade om det fanns en fråga från åhörarna och fortsatte sedan när jag såg att den höll sig lugnande grön.

”När partiet startades upp 2006 var vår retorik och ambition till stor del väldigt annorlunda jämfört med idag. En del kanske vill förklara det med att det politiska samtalet förändrats sedan dess medan andra menar att förändringen främst bör ses som en mognadsprocess inom partiet. Själv är jag beredd att tro att det finns ett värde i bägge tolkningarna och råder er att försöka bilda er en egen uppfattning om frågan.

Vid grundandet fanns en uttalad ambition att avveckla partiet när väl vår politik var genomförd och en tydlig tendens till politikerförakt som kanske till stor del ska förstås som ett missnöje med den blockpolitik som dominerade det politiska landskapet på den tiden. Själv skulle jag…” Ikonen i hörnet växlade till gul och jag avbröt mig för att snabbt klicka fram frågan som inkommit.

”Jag ser att någon undrade vad blockpolitik innebär. Förmodligen kan ni få en djupare genomgång av begreppet om ni slår upp det i någon av de onlineencyklopedier som ni har tillgång till på nätet. Men om jag ska beskriva det kortfattat så handlade blockpolitiken om en idé om att det krävdes en majoritetsregering för att säkra en stabil politik och fick sitt uttryck i att den tidens partier slöt ihop sig i två stora motstående koalitioner vilket skapade en dikotomi som sedan blev basen för det politiska samtalet. Det behöver kanske inte sägas att en sådan modell ledde till en konfrontationspolitik som istället för stabilitet förstorade var meningsskiljaktighet till en stor konflikt och gjorde att regeringsfrågan överskuggade vart försök till idédebatt om hur samhället kunde anpassas till den globaliserings- och digitaliseringstrend som vi än idag inte riktigt sett slutet på.

Det var i den miljön som Piratpartiet steg fram som ett av de första fokuspartierna. På många sätt var vi före vår tid när vi startade, för det var inte förrän valet 2014 som blockpolitiken som idé övergavs. Sedan dess har vi, som ni vet, enbart haft minoritetsregeringar i Sverige.”

Jag kollade av om det inkommit några fler frågor och konstaterade att så inte var fallet för stunden. ”Men låt mig återgå till piratpartiets tidiga år. Det är givetvis alltid problematiskt att försöka dela upp historien i olika epoker, men jag har ändå försökt göra en form av kronologisk uppdelning av partiets utveckling.

Etableringsfasen för Piratpartiet brukar anses vara från grundandet 2006 till och med valet 2010. Även om vi redan året innan fick våra första platser i Europaparlamentet var det många som trodde att vi enbart var ett dagssländeparti. Valutgången 2010 ändrade på det och etablerade oss som en politisk aktör i det svenska politiska landskapet. Samtidigt började fler fokuspartier trängas om uppmärksamheten och det var på den här tiden som begreppet fokusparti kom att bli allmänt vedertaget som samlingsbegrepp på partier som förnekar behovet av en enhetlig allomfattande politik. Det bör påpekas att merparten av de partier vi hade även före dess ofta startade som fokuspartier, men att begreppet inte hade myntats ännu när de växte fram.

Perioden efter valet 2010 brukar beskrivas om piratpartiets guldålder. Det skedde en snabb medlemstillväxt och tillämpningen av det informationspolitiska perspektivet på utbildnings- och skolpolitiken gjorde att partiets profil som kunskapsparti kom att cementeras. Inför de bägge valen 2014 var alla opinionsmätningar och politiska experter eniga; en framgång för piratpartiet var oundviklig.

Mycket riktigt gjorde partiet bra ifrån sig i både EU-valet och riksdagsvalet, även om riksdagsvalsresultatet på 8,3 % var en bit lägre än vad de flesta mätningarna hade förutspått. Det räckte dock för att partiet skulle bli ett av tre partier som tillsammans bildade minoritetsregering och genomdrev det medborgarkontrakt som slår fast många av de rättigheter som vi idag, bara åtta år senare, ser som självklara.

Men framgången kom med ett pris. De interna spänningar som funnits i partiet ända sedan starten, men som hållits nere av partiets tidigare självbild som anti-etablissemang och genom försiktigt manövrerande av partiets tidiga företrädare, kom nu upp till ytan. Partiets politik var på den här tiden på vissa sätt mer spretig än vad den är idag. Det fanns en stark antiauktoritär frihetsfalang inom partiet som på många sätt måste sägas ha varit nödvändig för partiets tillväxt och utveckling, men där alla inte kunde hantera att partiet hamnat i regeringsställning. När så ett par av partiets riksdagsledamöter ville genomföra ett misstroendevotum mot den egna regeringen var splittringen ett faktum.

Partiet för Individualism, frivillighet & frihet (PIFF) bildades i december 2014 av avhoppare från Piratpartiet. Det skapade chockvågor genom partiet och den interna debatt som sedan rasade ledde till ytterligare avhopp. En stor del av de som därmed lämnade partiet under 2015-2016 blev istället aktiva i det nybildade Partiet för Utveckling, Forskning & Framtid (PUFF), ett parti som säger sig vilja förena det informationspolitiska perspektivet med en marxistisk värdegrund. Inget av dessa partier tog sig dock in i riksdagen i valet 2018, och även om de bägge finns kvar lever de en tynande tillvaro.”

I ögonvrån märkte jag att frågeikonen åter hade blivit gul. Frågan rörde huruvida jag ansåg att splittringen hade kunnat undvikas på något sätt. En fråga som jag själv ofta grubblat över sedan jag drog mig tillbaka från partiets aktiva krets i mitten av 2019.

”Jag har fått en fråga om det hade gått att undvika splittringen som partiet drabbades av och jag måste erkänna att jag inte kan ge ett bra svar på frågan. Jämför man med våra systerpartier runtom i Europa så är det enbart ett annat fall i hela unionen där piratrörelsen upplevde en liknande splittring, men det kan eventuellt förklaras med att de andra piratpartierna hade en betydligt mindre explosiv tillväxt än det svenska, samt tog lärdom av hur det gick i Sverige. Men frågan är ett utmärkt ämne till en fördjupande uppsatts ifall någon av er funderar på att göra ert examensarbete om piratpartiet.

Hursomhelst var partiet kraftigt försvagat internt inför valrörelsen 2018 och hade det inte varit för det stöd vi fick från våra systerpartier inom EU tvivlar jag på att vi lyckats hålla oss kvar i riksdagen det året. Nu landade vi ju, som ni alla säkert redan vet, på 6,5 % vilket också är där partiet legat i de flesta mätningar sedan dess. Jag skulle även vilja påstå att trots att piratpartiet inte ingick i regeringskoalitionen som då tillträdde, även denna en minoritetsregering dominerad av fokuspartier, så tror jag att det framgår ganska tydligt om man ser på lagförslaget om en reformerad immaterialrätt som antogs våren 2019 samt på deltagarkulturreformen som genomfördes 2020 att partiets inflytande fortsatt vara högt inom svensk politik.”

Frågeikonen lyste gul och när jag sneglade på klockan såg jag att jag skulle hinna med någon fråga till. Jag klickade på ikonen och frågan dök upp i nederkanten på min skärm. Hur trodde jag att det skulle gå för partiet i höstens val?

”Någon av er undrade hur jag tror att det kommer att gå för piratpartiet i valet i höst. På det skulle jag vilja svara samma sak som jag svarade när jag fick frågan 2010. Vi kommer göra ett bra val i år. Kanske går det inte riktigt så bra som vi hoppas, men det kommer gå tillräckligt bra för att vi ska sätta vår informationspolitiska prägel på den politik som förs de kommande åren.”