Malcolm: En annan samtid

Malcolm

Det är en nervös Malcolm som står väntandes i den småkyliga höstbrisen på gräsplätten bakom skolan. Vanligtvis när han är där brukar nervositeten komma från det faktum att de inte får vistas utanför skolgården, men det var långt bortom hans tankar nu. Allt han kunde tänka på var en lapp. Just lappen var långt ifrån ett mästerverk, hastigt nedklottrad på en utriven sida av sin skrivbok precis i slutet av lektionen, och dess amatörmässighet är något som han nu kraftigt förbarmar sig över.

Mer än så hinner han inte tänka innan hon kommer runt hörnet av skolbyggnaden, oroligt omkringtittandes efter någon som skulle kunna upptäcka henne. Hon höll den nervösframkallande lappen i handen.

Malcolm

Klockan ringer.
Idag hade jag lovat att plocka upp Malcolm. Utspringandes från klassrummet med en entusiasm olikt något jag tidigare sett hos pojken blev min nyfikenhet över vad som hänt idag kraftigt stigande. Hans ovilja att berätta gjorde situationen för egen del allt annat än bättre, men en papperslapp han hade hårt kramades i famnen drog min blick. Vid en sekunds fokus åt annat håll hos pojken lyckades jag äntligen få mig en snabb smygtitt.

”Får jag chans på dig?
– Ja
– Nej
– Vet inte

Kom till gräset bakom skolan efter lektionen.”

Med ett överkryssat ”Ja” spred sig glädjen även inom mig. Först enbart uttryckts som ett diskret flin men fortsatte snabbt ut i resten av kroppen i en blandning av nostalgi och eufori. Ack, att dessa väl igenkända ögonblick från ens egen tid som barn än finns kvar, ty världen är sig inte lik idag. Nostalgiska tillfällen som dessa är uppskattade.

När jag var i Malcolms ålder skulle vi precis få uppleva ett nytt årtusende, och redan då började förändringens vindar konkretiseras i vårt samhälle. Det hade visserligen fortfarande bara gått fem år sedan internet blev ordet på allas läppar, men det gick snabbt efter dess uppenbarelse. Redan åren efteråt började informationen politiseras och man pratade om fri kunskap och de möjligheter som delad kommunikation till, från och mellan ens medmänniskor skulle innebära. Det var en ny och sällan skådad entusiasm som uppenbarades i politikers ögon, och för första gången var konsensus inte enbart blocköverskridande, utan världsomspännande.

Insikten om att dåtidens lagar var byggda för en annan typ av värld kom snabbt, och trots vissa särintressens protester tog det inte lång tid till dagen då revisionen var färdig – innan årsskiftets början hade vi över hela världen lyckats få en reformerad immaterialrätt, allt för att bereda vägen för den kommunikationsvåg som väntade oss.

Vad som var mest intressant var att man inte riktigt visste vad det var för samhälle man faktiskt kunde förvänta sig; en kommunikationsutveckling av denna typ har inte tidigare bevittnats. Det var med en nästan naiv tro på kunskapssamhället hela världen för en sekund lade konservatismen på hyllan och slängde sig in i vad man trodde skulle leda till ett bättre samhälle – aldrig tidigare har man kunnat sitta med all världens information samlad bara ett par knapptryck bort, och därmed allt underlag man behöver för att hitta lösningarna. Eller nya, tidigare oupptäckta problem för den delen.

Det var rätt val, uppenbarligen.

Saker hände snabbt därefter. Väldigt snabbt, för plötsligt hade man lyckats hitta botemedel mot en hel bunt med folksjukdomar. När utvecklingsländer fick börja tillverka medicin mot AIDS, malaria och allehanda sjukdomar lokalt kunde man äntligen börja fokusera på utveckling. En uppgift enklare än någonsin, då man plötsligt satt på världens kunskap utan licenskostnader med billig produktionskostnad – något den industriella världen omöjligt kunde konkurrera med. Detta ledde till en kraftig utveckling hos de tidigare utvecklingsländerna, och på 20 år har världens lyckats bli mer ekonomiskt jämlik än vad den blev under hela förra seklet, och det genom kapitalistisk marknadsekonomi.

Gränser har blivit öppnare än någonsin; i en värld med globalt producerad kunskap har gränser mist sin traditionella betydelse. Detta i kombination med att långväga resande har lyckats bli betydligt billigare och mer miljöeffektivt, samt att tekniken sett till att mängden fritid har ökat markant har gjort att människor reser och bosätter sig på vilt främmande platser som aldrig förr, med nya upplevelser som högsta prioritering. Olika kulturer blandas på ett nästan kaosartat vis, och toleransen för ens medmänniskor världen över oavsett härkomst, hudfärg eller kön har stärkts betydligt.

Även miljöproblemen minskade i takt med att den ekonomiska jämställdheten internationellt förbättrades. Ej längre fanns det någon anledning att tillverka produkter på andra sidan av vår planet, då det var betydligt billigare och mer effektivt att producera lokalt. Världen blev världens produktionsgolv, och överallt fanns jobb som tidigare skulle outsourcats till Indien, Kina eller Vietnam. ”Think globally – act locally” blev äntligen på ett högst oväntat sätt verklighet.

Min plötsliga tankspriddhet nådde mig visst igen, och återigen tittar jag ner på min överlyckliga men busigt hemlighetsfulla Malcolm.

Det är en vacker samtid vi lever i. En med större mångfald, högre tolerans och djupare medmänsklighet. En tryggare värld med framtidstro. En verklighet jag är glad att få uppleva, och lycklig att Malcolm får växa upp i.

Men nu är ju detta inte vår verklighet. År 2010 sitter vi fortfarande och skapar onödiga konflikter över ickeproblem. I vår overklighet nyss beskriven startades aldrig Piratpartiet, för det saknades ett behov av ett parti som drev frågor redan förverkligade. Oavsett Piratpartiets inblandning är detta den värld vi går mot, ty partiet är inget annat än en katalysator. Förändringens vindar har redan börjat blåsa, låt oss segla i medvind för en gång skull.
Framtiden kunde redan ha varit här – låt oss hinna ikapp den!