Tänk dig att du står på en balkong och tittar ut över en sjö. En bris svalkar medan en segelbåt långsamt skär vattnet. Båten lämnar efter sig ett V-spår. Så får du syn på någon som vinkar ombord på båten. Du vinkar tillbaka och formar sedan dina händer till en rektangel, gesten för en kamera. Ett klickljud hörs från din interaktionsenhet. För säkerhets skull tar du ett par bilder till.
Båten seglar vidare och du vill se hur bilderna blev. Du vänder dig mot husväggen och ritar en rektangel. Eftersom eftermiddagssolen är skarp är det svårt att se de projicerade bilderna mot din nya ”skärm”. Därför väljer du att peka mot den mindre skärmytan ovanpå balkongbordet. Den ytan bygger på en annan teknik som klarar av direkt solljus. Ungefär som en bok blir lättare att läsa med mera ljus.
De tre bilderna radar upp sig på bordsskärmen och du kastar bort en av dem. Efter att ha zoomat in de båda övriga, väljer du bort den där båten inte är fokuserad. Den kvarvarande bilden blev riktigt bra och nu vill du dela den med dina vänner.
Du sträcker fram en hand och spretar med fingrarna. Det är tecknet för att dela med sig. Du klickar på fotot och skärmen låter dig sedan välja vart du vill dela fotot. Du klickar på nätvänner-gruppen och fotot skickas dit.
Några minuter senare har flera kommenterat fotot. Bland annat Alice, som säger att det är hon som är ombord båten. Med pekfingret tecknar du en cirkel över hennes kommentar. Cirkelsymbolen betyder ring upp.
En hel del av tekniken som beskrivs i ovanstående påhittade scen finns redan idag. I TED-filmen ”The thrilling potential of SixthSense technology” får vi se interaktionsforskaren Pranav Mistry presentera en programvara byggd på öppen källkod som med hjälp av komponenter från webbkameror och miniprojektorer skapar en sällsynt naturlig interaktionsupplevelse. Exempel på användningsområden verkar aldrig ta slut. Som att se direkt på flygbiljetten hur sent flyget är. Eller att se en bokrecension direkt på bokens pärm. Eller varför inte rörliga väderpilar direkt i dagstidningen?
Vi människor har använt gester sedan urminnes tider för att visa vad vi menar. När interaktionstekniken baseras på gester istället för möss & tangentbord, kommunicerar vi med datorerna på ett för oss människor mera naturligt sätt. Att lära sig tekniken blir lika enkelt som att se gester användas av kompisar och härma dem. Tekniken blir en alldeles naturlig del av vardagen, och blir roligare att använda. Fler människor attraheras därmed av den.
Tittar vi på våra hem kommer det bli mindre fyrkantiga lådor för datorer. Även möss och tangentbord kommer bli mera ovanliga. Istället kommer det finnas plana ytor lämpliga för projektion, och olika skärmtekniker i väggar och bord. Som en bonus gör detta nya sätt att arbeta med information att färre har problem med ryggen.
Givetvis kommer arbetsstationen med en knivskarp bild och ett tangentbord för att skriva lång löpande brödtext ha sin plats i varje hem även i framtiden. Det är bara det att många av vardagens informationsbehandlingsuppgifter kommer att gå att genomföra utan dem. Som att kopiera filer. Som att läsa mail eller bloggar. Som att se på videoklipp eller titta på tidtabeller.
En viktig del av denna utveckling är öppenheten och uttrycksfullheten hos programvaran alla dessa vardagliga göromål skrivs med. När utvecklingen går fort, ställer det högre krav på renare programspråk. Att skapa eller förbättra programvara blir något fler i samhället gör, när det blir enklare och roligare med datoranvändning. Allt det här gör att tekniken demokratiseras när fler använder den och är villiga att bidra med förbättringar.
Jag tror att en framtid med mera öppenhet, mera kultur och större mångfald är oundviklig, och det glädjer mig. Dock finns det olika vägar dit. Den längre vägen är full med vägbulor som övervakningshets, rädsla och intolerans. Den kortare vägen litar till människan, modet och visheten. Jag vill hjälpa framtiden på traven, därför väljer jag vägen utan bulor.
Piratpartiet älskar människor och teknik. Vi tycker att mångfald ska premieras framför enfald. Vi river hellre murar än bygger upp dem. Vi ser på framtiden med öppna sinnen och glada hjärtan. Vi ser ett humant klimat där staten i grunden litar på medborgaren som en förutsättning för livsglädje. Vi anser att livsglädje och ett öppet samhälle främjar innovation och kreativitet.
Med tanke på tekniken jag beskrev i början av denna text får vi kanske lära oss att gestikulera mera likt italienare och mindre som svenskar. Jag är beredd att ta den risken.
