Ord från Piratpartiet

Tankar från Piratpartiet

Idag är dagen innan valdagen. Imorgon avgör hur Piratpartiets framtid kommer se ut under några år framöver. Vid 1% ser valmyndigheten till att våra valsedlar finns bland de andra redan etablerade partiernas. Vid 2,5% får vi en slags ekonomisk trygghet i partiet vilket kommer göra att vi kan planera bättre än vad vi kunnat hittills. Skulle vi få 4% skulle allting förändras för oss inom organisationen.

Resan till denna dagen, till valdagen imorgon har varit något av det mest krävande och ansträngande jag någonsin varit med om. Inte så mycket för det externa, för media eller för debatterna. Det som har varit påfrestande är organisationen i sig. Jag har aldrig tidigare engagerat mig i ett parti, eller någon annan organisation för den delen. Det kanske är därför det har tagit så hårt på mig att inse att i dessa typer av organisationer påverkas allt jag har gjort och byggt upp av andras misstag. Det är väl egentligen väldigt logiskt att det gör det, men rent känslomässigt är det en helt annan grej.

Piratpartiet

För drygt två månader sedan satt jag i Almedalen och deltog i en panel för bokreleasen av Kunskap Kommunikation Kontroll. Jag fick frågan om hur jag trodde att det skulle gå för Piratpartiet. Jag var optimistisk, jag trodde utan tvekan att vi skulle kunna få minst 4%. Jag vad medveten om att vi skulle behöva kämpa och ge allt vi har. Men vi skulle åtminstone hålla ihop och ha varandra. När motståndet utifrån skulle vara tufft skulle vi gå igenom det tillsammans. När jag nu ser tillbaka på den senaste månaden, eller snarare de första veckorna i augusti ser jag bara en sån total intern katastrof som får mig att bli en annan människa. Idag, dagen innan valet är jag totalt oinspirerad av organisationen. Inte på grund av organisationen i sig, för jag vet att det finns otroligt många fina, underbara och drivna vettiga människor omkring mig. Men det finns också en annan del av organisationen. Den som inte ser någon annan än sig själv och sitt eget bästa. Den delen som har en annan syn på vad målet med Piratpartiet är. Jag har inte mycket tro till att vi kommer in i riksdagen i år, men jag har stort hopp för ett antal kommuner.

Oavsett hur det går imorgon, oavsett vad siffrorna visar och oavsett hur det går för partiet har jag ändå hopp för att saker kommer att lösa sig. Hoppet finns där tack vare människorna som lever utanför valets tider. Telecomix är ett fantastiskt exempel på vad som håller igång mitt hopp. För dem spelar det i stort sett ingen roll hur det går i valet imorgon. För dem är det ingen ”do or die” och för dem finns det inga hot om vad vi kommer behöva göra nästa val, om 4 år. För dem finns inte valkampanjer och billiga trick för att få en röst. Hos dem finns det fokus, problem och en lösning.

Jag tror definitivt att det behövs de som jobbat med parlamentariska metoder för att jobba proaktivt men jag tror också att vi hade kunnat må bra av att även jobba med utbildning och aktivism på ett annat sätt. Jag tror vi hade mått bra av attityden att det är skitsamma hur det går för Piratpartiet så länge politiken och viljan för att förändra lever vidare. Några som vill se en förändring i det politiska lägret i dagens Sverige är gänget bakom spelapånätcasino.se, gå in där för att ta del av en spelrevolution.

Jag är i dagsläget inte hoppfull för partiet så som det ser ut nu. Jag tror att vi behövs i Sverige och jag tror att vi kommer behöva en radikal organisatorisk förändring efter valet. Jag tror vi behöver framförhållning, diskussioner och skapa samarbeten. Det är så vi bygger både vår politik och vår organisation. Jag tror vi behöver lära oss mycket från detta valet, framför allt att vi måste öppna upp våra samtalsbredder och lära oss hur vi kan visa att vår politik berör många områden. Jag tror vi behöver göra konkreta saker för att förbättra Sverige mellan valåren. Kan vi inte göra det parlamentariskt så kan vi göra det utanför. Telecomix har planer för hur man ska kunna hjälpa journalister att kryptera, de hjälper folk i censurerade länder att nå information ändå. Varför gör inte vi sånt? Varför är inte vi en del av det?

Oavsett hur det går imorgon så kommer politiken och vägarna framåt till en bättre värld finnas kvar. Imorgon är inte en do or die och det är det vi måste hålla fast vid. Vi kan göra otroligt mycket för Sverige och världen även utanför riksdagen. Vi sitter på otroligt mycket kunskap och vilja, vi behöver bara fortsätta använda det.

Hur det än går imorgon och för partiet i framtiden så ser jag fram emot att bygga framåt med er som finns här för politiken.